Grundläggningsarbete syns inte när allt är klart men är helt avgörande för att säkra en byggkonstruktion.

Foto: Patrick Trägårdh

Uppdrag grundläggning - det som allt vilar på

De är först på plats och alldeles nödvändiga för helheten.
Men resultatet av deras arbete syns sällan när bygget är
färdigt. Det handlar om Svevias grundläggare.

Uppdrag

2018-12-27

Plåtskivan skimrar i blåbrunt där den dinglar i luften, hängande i en grävmaskinskrok. Så tar svetsaren Jonas Persson emot den, lossar kroken och placerar plåten på sin plats mellan två kraftiga metallrör som är nedborrade i marken. Han fäller ner hjälmens visir och svetsar fast plåten i rören.
Plåt efter plåt sätts fast på samma vis. Ett monotont arbete, konstaterar han, som föredrar nästa moment; att sätta fast hammarbanden, det vill säga de metallförstärkningar som sitter längs med plåtarna och medverkar
till att hålla samman spontrören.

– Då får man tänka lite mer.

Sundsvallsförmiddagen är grå. Mulen himmel, råkall luft runt nollan, gråbrunlerig mark. Dessutom försiggår arbetet här i en kil mellan två trafikerade vägar där bilavgaser och motorbuller bidrar till den grå känslan. Att jobba så nära trafiken har sina sidor, säger arbetsledaren Lars Stålberg.

– Det är ett ganska stort hinder, eftersom det blir trångt för oss att komma fram med maskinerna. Plus att det påverkar säkerheten.

För även om arbetsplatsen är avgränsad med GP-linkar och stålnätstaket kör en jämn ström av bilar och bussar tätt intill honom och hans medarbetare dagen lång. Sundsvall är för närvarande inne i sin mest intensiva byggperiod på många årtionden. Här byggs nya bostäder, kontor, hotell och resecentrum, här smalnas vägar av eller flyttas, här förlängs kajer, här ska en av broarna över Selångersån byggas om, så en tillfällig bro har byggts under hösten. Och då, precis som alltid vid den här typen av projekt, var det grundläggarna som var först på plats.

– Vi slog ner och förankrade en spontvägg, och pålade för brostöd där, berättar Lars Stålberg.

" Det är väldigt mycket tryck i marken. "

När det jobbet var klart flyttade grundläggarna några hundra meter österut, hit till kilen mellan vägarna. Arbetet här går ut på att bygga en stödmur inför en omdragning av det som, före Sundsvallsbrons tillkomst häromåret, var en bit av E4:an. Nu ska den smalnas av från fyr- till tvåfilig samtidigt som den flyttas ett antal meter inåt land för att bereda plats för fler byggnader.

Men det låter sig inte göras utan en stabil spontvägg och en stödmur. För, som Lars Stålberg säger:

patrick trägårdh

Lars Stålberg

– Det är väldigt mycket tryck i marken. Utan detta finns det helt enkelt risk att vägen flyttar sig.

Och för att Svevia Anläggning ska kunna gjuta den sex meter höga och 200 meter långa betongmuren med ”klack” krävs ett kraftigt stag som trycker mot backen och intill det en spontvägg. Först borras spontrören – nio och tolv meter långa och omkring två decimeter i diameter – rakt ner i marken. I dessa fästs plåtarna som utgör själva väggen. Därefter monteras hammarbalken som ska hålla väggen stabil. Sedan är det dags för stagen, också de av metall men av mindre dimension. De borras i 45 graders vinkel in mot backen och fylls med anläggningscement som får rinna ända ner till bergväggen. När cementet brunnit klart spänns stagen så att de bildar ett tillräckligt tryck mot marken och därmed håller emot jordens rörelser.

Den plåtvägg som gruppen just nu bygger är bara av tillfällig art. Den är till för att skydda arbetet med själva stödmuren och större delen av den kommer så småningom att kapas bort härifrån. Hammarbanden kommer sedan att återvändas vid något annat grundläggningsarbete. Det här är ett stort projekt för grundläggningsteamet. Ofta handlar det om mindre uppdrag på någon månad, men här räknade de med att hålla på i tre månader – som nu blivit fyra. Det har nämligen tillstött en del komplikationer på vägen, som gjort att arbetet försenats.

Så blir det lätt, berättar Lars Stålberg, bland annat för att det kan uppstå situationer som gör att man måste byta arbetsmetod.

Om marken där jobbet ska utföras är mjuk trycker man, med hjälp av en vibrator, ner en sorts spont med ”lås” som gör att sponten hakar fast vid varandra och tillsammans bildar en tät spontvägg. Är marken däremot bergig måste man borra ner spontrören med ungefär en meters mellanrum och svetsa ihop dem med plåtskivor, just som teamet gör i dag. Det finns också möjlighet att borra ner spontrör nära varandra, om markförhållandena är extra kniviga, till exempel där marken i huvudsak är av sten men det finns vatten intill.

– Dyrt, men starkt och tätt, sammanfattar Lars Stålberg den metoden.

Vanligast är de två första metoderna. Men även om man gör en noggrann projektering med provborrningar kan man råka ut för överraskningar då
man väl är i gång med arbetet. I mjuk mark kan plötsligt en klippa dyka upp och tvärtom, och då behövs givetvis andra redskap och maskiner.

Utöver spontning och olika typer av förankring utför grundläggarna också pålningsarbeten, som kan göras med rör av antingen betong eller stål. Betongpålarna slås ner med hejare, vilket kräver att marken inte är för hård, stålrören slås eller borras ner. Om det finns behov av riktigt hög belastning går det också att använda stålkärnor, det vill säga stålfyllda stålrör, till pålning, men det förekommer mycket sällan, enligt Lars Stålberg.

Grundläggningsarbetarna får förstås också uppdrag i samband med husbyggnationer av olika slag. Då kan det röra sig om att bygga så kallade spontlådor, det vill säga fyrkantiga grundstommar för att göra det möjligt att
schakta långt ner i marken, vid till exempel garagebyggen.

Från början anlitade Svevia entreprenörer för de grundläggningsarbeten som behövdes. Fortfarande är det andra företag som utför många av arbetsuppgifterna, som pålning och borrning. Men arbetsledarna – som oftast är byggnadsingenjörer i grunden – hör till Svevia. I samband med det stora tågtunnelbygget i Uppsala anställdes också de tre svetsare som sedan dess hör till företaget och nu är med vid vägbygget i Sundsvall.

– Det är förstås tryggare än att jobba för flera olika företag, som vi gjorde tidigare, säger Hans Lodin, som är den enda av dem som har grävmaskinskort och därför sköter plåtlyftandet denna förmiddag.

Å andra sidan kan det bli långa resor. Grundläggarna har kontor i Stockholm, Uppsala och Göteborg, och uppdrag över hela landet. De senaste åren har de bland annat gjort jobb i Borlänge, Skellefteå och Hedemora. De jobbar då i fyradagarsveckor med långa arbetsdagar (7 – 19 måndag till onsdag, 7 – 14
torsdag).

Återvänder gärna när allt är klart; " Det är roligt att veta vad man lagt grund för. "

Den största utmaningen i jobbet är att göra realistiska tidplaner, konstaterar Lars Stålberg, utifrån det faktum att saker händer på vägen: maskiner kan gå
sönder, marken se annorlunda ut än projekteringen visat, material bli försenat. Att få arbetet att fungera smidigt trots svåra yttre förutsättningar, som här mellan två vägar, är en annan. Men allt går till slut. Och det är något visst med att vara först på plats på ett bygge och veta att man har ansvar för själva grunden. Lars Stålberg åker alltid tillbaka och tittar
på ”sina” byggen när de är färdiga.

– Det är roligt att veta vad man lagt grund för!

#markarbete / #vägar / #bro

Ja tack! Jag vill gärna ha I Perspektivs nyhetsbrev sex gånger per år.

LIKNANDE ARTIKLAR

+ VISA FLER

Tipsa oss! Har du ett spännande projekt på gång? Hör av dig!

+ VISA FLER

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies. Läs mer om hur du kan hantera cookies.