Foto: Denis Belitsky / Schutterstock
Investeringen i höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö innebär, om den blir av, det största finansiella åtagandet i modern tid för den svenska staten. Riksrevisionen därför granskat planeringen bakom satsningen. Den övergripande slutsatsen är att planeringsprocessen har en rad brister.
Spaning
Brister som riksrevisionen pekar på är flera. De menar att planeringen har utgått från lösningen snarare än problemet och att regeringen har tagit initiativ till höghastighetsjärnvägen utan att det funnits underlag i form av åtgärdsvalsstudier och samlade effektbedömningar.
Enligt riksrevisionen har det heller inte gjorts tillräckliga prövningar mot den så kallade fyrstegsprincipen, som innebär att det ska undersökas om andra, mindre kostsamma, åtgärder kan lösa det aktuella problemet. Att fyrstegsprincipen ska tillämpas varje gång ett tänkbart infrastrukturprojekt ska prövas är något som både riksdagen och regeringen ställt sig bakom.
Dessutom har ingen hänsyn tagits till om investeringen är samhällsekonomiskt effektiv. Höghastighetsjärnvägen riskerar därmed att konkurrera en stor del av andra infrastrukturprojekt som skulle ge mer nytta för pengarna. Granskningen visar vidare att kostnadsberäkningarna länge höll låg kvalitet och underskattade kostnaderna kraftigt. Från att år 2003 ha bedömts till 50 miljarder kronor har projektets förväntade kostnader nu vuxit till över 250 miljarder kronor.
Riksrevisionen rekommenderar regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att i samråd med Transportstyrelsen, Trafikanalys och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) göra följande:
#spår / #framtid