En stressad bilist tar ut sin ilska på en vägarbetare och känner förmodligen en viss tillfredsställelse.

Foto: Ekaterina Demidova/Mosphotos.com

Ilskan mot vägarbetaren är egentligen trafikantens egen stress

Svordomar, knutna nävar och glåpord vid vägarbeten ger inte någon konsekvens. Tvärtom är det faktiskt troligt att föraren som utdelar dem upplever en viss tillfredsställelse av att kunna vända sin ilska mot andra.

Spaning

Livstempot accelererar i snabbt tempo. Plingande aviseringar i mobilen ska bockas av, möten ska avklaras och listorna i den fullproppade almanackan ska strykas punkt efter punkt.

För vissa kan stress vara en statusmarkör som signalerar styrka, det har tidningen Kollega rapporterat om. Andra vittnar om känslan av att dygnets 24 timmar blivit bestulen på värdefulla minuter i ens eget liv.

Stressen påverkar också uppträdandet i trafiken. Bilister nonchalerar skyltar med hastighetsbegränsningar trots att det står människor och arbetar på vägen. Det finns det forskning som visar. Att bara blåsa förbi i hög hastighet har närmast blivit vardagsmat.

Vissa går så långt att de hytter med näven, svär och ibland kommer med hot mot vägarbetaren som arbetar för att göra den ilskna - och för all del även den glada - trafikantens väg framkomlig och säker.

2013 infördes nya regler för att öka säkerheten för vägarbetare. Men när Seko i slutet av juni i år, presenterade rapporten ”Med fara för livet” speglade den en alarmerande arbetsmiljö för Sveriges vägarbetare. 91 procent av de Seko-medlemmar som besvarade enkäten uppgav att de känner oro för att arbeta på vägen på grund av bristande säkerhet. Motsvarande siffra år 2009 var 47 procent.

– Att köra förbi ett vägarbete i hög hastighet är att riskera en annan människas liv och det måste få konsekvenser. Ingen ska behöva dö på jobbet, kommenterade Sekos förbundsordförande, Valle Karlsson.

Problematiken är väl känd. Men varför riktas den egna stressen, förvandlad till ilska, mot en vägarbetare som bara gör sitt jobb? Ett jobb vars uppdrag faktiskt är att åtgärda vägen för att underlätta för den stressade bilisten att komma fram.

Sonja Forward, forskare på VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut), menar att en förklaring kan vara att beteendet inte resulterar i något negativt för föraren. Tvärtom är det faktiskt troligt föraren upplever en viss tillfredsställelse av att kunna vända sin ilska mot andra.

– De skulle sannolikt inte skulle agera på samma sätt om det handlade om en annan situation, exempelvis om det rörde sig om en kollega på jobbet. Då kan ett utbrott resultera i att relationen skadas. I bilen är man däremot skyddad och dessutom anonym, säger hon.

Enligt Sonja Forward kan det också handla om att föraren redan innan han eller hon passerar vägarbetet är uppjagad eftersom de har bråttom.

Allting som då hindrar bilisten att komma fram fort kan få dem att agera på ett sätt som de annars inte skulle göra. De kanske snitslar sig fram och drar sig inte för att visa finger och skrika glåpord. Om man skulle se på sig själv ur ett annat perspektiv skulle många skämmas över sitt eget beteende.

Hon tycker att den uppretade bilisten borde vända på tankeresonemanget: ”har jag något att vinna på att bli arg?”. Då skulle de inse att det inte finns någon personlig vinning och att de dessutom utsätter andra för fara.

– Om jag känner för att kasta hamburgare (jo, det har faktiskt inträffat) på någon så drabbar det oskyldiga på deras arbetsplats.

För att komma tillrätta med den typen av beteende behövs en rad olika åtgärder. Sonja Forward lyfter fram utbildning, information och en ökad polisövervakning. För att sedan komma åt den bristande säkerheten rent allmänt behövs även andra åtgärder och här handlar det om hela processen från upphandling till genomförande. I vissa fall kan den bristande säkerheten bero på att man inte kunnat få betalt för den säkerhetsutrustning som man behöver.

– Vårt intryck är att säkerheten inte prioriteras tillräckligt i upphandlingarna. Detta kan då leda till att uppdraget går till någon som kan leverera snabbt och billigt.

– Ett annat problem som lyfts fram är att framkomligheten i vissa fall värderas högre än säkerheten. Så istället för att exempelvis leda om trafiken eller spärra av får vägarbetarna arbete med bilister som kör nära inpå dem och ibland alldeles för fort.

Dessutom, konstaterar Sonja Forward, att den entreprenör som får uppdraget har ett ansvar för att kommunicera på ett sätt som är enkelt för trafikanten att förstå. En tydlig skyltning kan i varje fall få bilister som vill göra rätt att följa de regler som gäller.

Finns det någon forskning om att bilister är mer upptagna av att titta på mobilen, och att det i sin tur ökar utsattheten för dem som jobbar på vägarna?

– Jag känner inte till någon sådan studie som är kopplad till vägarbeten. Men i våra kontakter med polis, räddningspersonal och vägentreprenörer är det många som vittnar om att bilisterna fortfarande använder sina mobiler, trots den nya lagen. För att undvika att bli bötfällde verkar det ha blivit vanligare att man håller telefonen långt ned så att den inte ska synas. Men det skapar ju bara en ännu värre situation än tidigare, säger Sonja Forward.

Just nu leder hon ett forskningsprojekt som ska sammanställa olyckor och incidenter som vägarbetare råkar ut för.

– Entreprenörerna för statistik över riktigt allvarliga olyckor, men många av de mindre förseelserna rapporteras många gånger inte alls, eller åtminstone i mindre utsträckning. Inom branschen brukar man prata om ”aj!” och ”oj”-tillbud. Många gånger kunde ju även ”oj”-tillbud ha gått riktigt illa.

#arbetsmiljö / #säkerhet / #vägar

Ja tack! Jag vill gärna ha I Perspektivs nyhetsbrev sex gånger per år.

LIKNANDE ARTIKLAR

+ VISA FLER

Tipsa oss! Har du ett spännande projekt på gång? Hör av dig!

+ VISA FLER