Han har byggt broar jorden runt - nästa utmaning finns i Strömsund

”Bakom kröken” är en sanning med viss modifikation. I cirka 30 år har Pelle Gustavsson rest runt och byggt broar i princip alla världsdelar. I vissa projekt är han med i uppstartskedet då han tränar upp lokala förmågor, på andra broar är han tekniskt ansvarig och gör platsbesök med jämna mellanrum. I vissa länder hjälper han marknadsavdelningarna med att sälja in företagens snedstag, i andra på testlabben. Kort sagt: det är en minst sagt varierande vardag.

– Jag har inte bara arbetat med snedstagsbroar utan också med LNG-tankar, oljeplattformar, cementsilos, segmentala broar, fritt frambyggda broar, skyskrapor och hängbroar. Det är en rätt stor bransch när man väl kommit in i den.

När han tittar tillbaka i backspegeln kommer han att tänka på avslutade projekt som Wadi Laban Bridge i Saudiarabien, Barelang Bridge i Indonesien, Kien Bridge i Vietnam, Industrial Ringroad i Bangkok och Bach Dang Bridge i Vietnam.

Från första början var det annars River Leven-bron i Skottland som gav honom introduktionen till att kunna ge sig iväg på vidare äventyr över hela världen.

– Initialt ville jag helst bygga broar och oljeplattformar i lite kallare trakter, exempelvis Confederation Bridge och Hibernia Gravity Base Structure, men det blev faktiskt tvärtom. Istället för att hamna i Kanada skickades jag till projekt i djungler och öknar.

Efter att ha rest jorden runt under sitt yrkesliv kommer Pelle Gustavsson nu fokusera på en bro i norra Jämtland. Den 1 januari i år började han jobba som entreprenadingenjör på Svevia. Strömsundsbron är huvudanledningen till att han sökte sig till just Svevia.

– Den bron ligger mig nära hjärtat av många skäl. När den byggdes på femtiotalet var det världens första snedstagsbro någonsin. På VSL Academy (se mer i faktarutan) höll jag i en kurs i historien bakom snedstag, så inledningen handlade självklart just om Strömsundsbron.

Då visste du inte att du en dag skulle hamna här?

– Nej, men förra året kände jag att jag hade tröttnat på värme i tropikerna. Jag hade flyttat hem till Skandinavien när jag fick höra att kablarna på Strömsundsbron skulle bytas ut. Samtidigt blev jag kontaktad av Mats Larsson (på Svevia i Göteborg) om projektet. Det ena gav det andra och jag blev eld och lågor.

Projektet som planeras pågå till oktober 2022 är unikt i sitt slag och har väckt internationellt intresse.

– När bron byggdes hade ingen i åtanke att några snedkablar skulle behöva bytas ut. Bron är inte designad för att kunna byta ut snedkablarna. Det är likadant över hela världen. Det finns säkert 200 broar med den här typen av snedstag som inte designats med byte i åtanke. Just nu är alla ögon på Strömsundsbron och detta kabelbyte.

På Strömsundsbron, berättar Pelle Gustavsson, kommer man inte åt bakom kabelankaret vare sig nedtill eller upptill. Kablarna kan därmed inte bli nedspända på ett någorlunda normalt sätt, vilket blir en utmaning. Och utmaningar är något han går igång på.

– Ett sådant här tillfälle får man bara inte missa. Brobanan ska avlastas med hjälp av temporära snedstag. Sedan ska de permanenta snedstagen spännas ner genom att greppa kabeln mellan förankringarna, trycka ihop kabeln, skära av och sedan lugnt och säkert lägga ner kablarna på däcket. Vi har för övrigt bara tillgång till brokablarna under helgerna, så kodordet för projektet är optimering.

Att cirkeln är sluten, i och med att han nu återvänt till Sverige, vill Pelle Gustavsson inte framhärda.

– Den blir nog aldrig sluten. Jag tror bara att jag har kommit halvvägs. Jag har koncentrerat på att bygga nya broar och konstruktioner, och nu ska jag byta ut gamla snedkablar på gamla broar och ge dem nytt liv…

Pelle Gustavssons nya dröm är att få arbeta för ett svenskt företag på internationella broprojekt.

– Jag känner på mig att Svevia kommer bli kontaktade från när och fjärran för kabelbyten i framtiden, så man vet aldrig vart och när nästa projekt dyker upp. Vi får väl se om Svevia hoppar på den marknaden i framtiden.

Kan du någonsin tröttna på broar?

– Oh ja. Efter varje bro säger jag till mig själv att: ”nej, nu får det räcka”. Sedan dyker det upp något nytt som kittlar, och så är man där igen.

Vad är det som fascinerar så?

– Om sanningen ska fram är jag ganska höjdrädd. Men att stå på en brodel cirka 300 meter fritt ut, som endast hänger i lite kablar, är fascinerande och pirrigt. Dessutom kryllar brobranschen av folk som är lite speciella, och där trivs jag.