Hon arbetar med säkerhet som gör skillnad

– Jag ser arkeologernas små borstar och att de redan fyllt påsar, troligen med kolrester och små flintabitar, säger hon.

På vägen finns också trafikavstängningsmaterial utplacerat. Det är olika typer av anvisande skyltar, betongskydd och information till trafikanterna om bland annat nedsatt hastighet. Minna placerade ut allt trafikavstängningsmaterial i morse enligt en så kallad TA-plan. Det är en ritning som visar var och hur betongskydden och skyltarna ska placeras för att skapa största möjliga säkerhet men också tydlighet för trafikanterna. Sist ställde hon TMA-bilen på plats som skydd mellan trafikanter och arkeologer.

–Nu sitter jag mitt i trafiken och håller koll, så att det blir säkert för alla och så att trafiken flyter, säger hon.

Minna började sin yrkeskarriär på bank, men eftersom hon alltid har haft hästar hade hon lastbilskörkort och växlade efter några år till ett företag där hon fick köra lastbil. Hon stötte ofta på Svevia-medarbetare.

–Svevia kändes som en jättetrevlig arbetsgivare, det var därför jag sökte mig hit, säger hon.

Ett jobb med mer flexibla arbetstider passade bra, eftersom hennes barn blivit större och Minna gillar att jobba extrapass och jourer. Det hon tycker mest om med Svevia är att det finns en genuin tradition och kultur att verkligen ta hand om vägarna och upprätthålla säkerheten som hon tror kommer från den tid då allt sköttes inom ramen för det som tidigare hette Vägverket.

–Den traditionen går igen ner till alla anställda, jag tror verkligen att Svevia är ett få företag som har lyckats att behålla en trygg känsla och värna om både företaget och de anställda och arbetet, säger hon.

Minna har nu jobbat ett år i sin TA-grupp bestående av fyra personer och en arbetsledare och utgår från Svevias vägstation i Halmstad. Gruppen jobbar mot Trafikverket, kommunen och privata uppdragsgivare.

En arbetsdag kan ofta utspela sig på samma plats hela dagen. Men den kan lika gärna börja med en avstämning på kontoret, fortsätta med skydd av kommunens personal på en stadsgata, följt av utryckningar till olika småjobb som akuta el- eller vattenskador. Ibland får Minna arbeta ute på vägen och underhålla vägräcken, vajrar, kantsstolpar och sådant.
Att hjälpa till vid olyckor är också en del av arbetet.

–Det känns bra att kunna vara till nytta efter en olycka och säkra upp platsen så gott det går och än så länge har jag inte behövt bevittna någon svår olycka, säger hon.

Att ha en bakgrund som hästintresserad är inte så dumt för den som jobbar som vägarbetare, tycker hon.

–I stallet jobbar man mycket med säkerhet kring hästarna. Man måste tänka till i förväg och ha en plan för vad man ska göra om något oförutsett händer. Man är också vara van att vara ute i väder och vind och att samarbeta för att få allt att fungera, säger hon.

Bilisterna som kör till Ge-Kås i Ullared är ofta många, men idag håller de hastigheten ganska bra, tycker Minna. Rädslan är tyvärr annars en del av vardagen för dem som jobbar med riskfyllda trafikavstängningar.

–Jag har förstått att många i det här yrket arbetar med en känsla av rädsla efter att ha varit med om tillbud. Jag är inte rädd och jag har inte upplevt något hemskt än, men det skulle förstås vara farligt om ett fordon körde in i lastbilen där jag sitter, säger hon.

Om bilarna på väg 154 ändå skulle börja köra för fort idag finns det en del åtgärder att ta till.

–Jag kan till exempel göra lite trängre genomfart, då blir det automatiskt lägre hastighet, sänka hastigheten ytterligare och lägga ut fler hinder i vägen. Men jag försöker hindra trafiken så lite som möjligt i förhållande till risken, säger hon.