Thomsonkägelbiet Coelioxys obtusispina, är en utrotningshotad art som troligen bara finns på Gotland i hela världen.

Foto: David Lundgren

Rödlistade arter får en ny chans i gamla täkter

Stängda täkter kan förvandlas till fristäder för rödlistade växter och djur. På Gotland får unika arter vildbin gräva bon i sanden, och i trakterna av Sundsvall får både korpar och groddjur en unik biotop.

Dokument

En bergtäkt ska ha en livslängd på minst 20 år, gärna längre. Men ansvaret för täkten, och den påverkan den fått på miljön, slutar inte med brytningen. En noggrann plan för stängning av täkten, och en god efterbehandling som passar platsen där täkten ligger är en viktig del av helheten.

Genom samarbete mellan lokala länsstyrelser, markägare och entreprenörgår går det att både återskapa och tillföra nya naturvärden i en avslutad täkt.

svevia

Andreas Wikström, Svevia.

– På senare år försöker vi hålla efterbehandlingen så öppen som möjligt. Förr återskapade man skogsmark. Men de sista fem åren har man börjat värdesätta att vårt, till synes ganska brutala ingrepp i ett område, kan bli en unik biotop där växter och djur som är skyddsvärda trivs, säger Andreas Wikström, råvaruansvarig, Svevia.

Sillre utanför Sundsvall är ett sådant exempel. Det var en mindre bergtäkt som försörjt lokala vägbyggen med material fram till 2017 då täkten stängdes. Efterbehandling pågick mellan 2018-2019.

Från början var planen att snedspränga så att berget fick en lämplig lutning, därefter lägga på moränmassor och sedan skogsplantera. Men eftersom täktens läge skulle göra att det både blev svårt med skogsproduktion och även estetiskt tveksamt, så fick Svevia tänka nytt.

– Vi funderade på att lämna bergsskärningen som den var. Vi hade sett korp och andra fåglar trivdes där. Då kom idén att göra något mer okonventionellt, säger Andreas Wikström.

Svevia, markägare och myndigheter kom överens om att göra ett försök.

Berget frilades vid kanten, och bakom byggdes en vall för att uppmärksamma besökare i skogen på att det fanns mänsklig påverkan att akta sig för. Branten togs ner, för att skapa kopior av thalusbranter, de naturliga branter som kommer sig av frostsprängningar. På täktens botten skapades en vattenspegel.

– För den biologiska mångfalden så är en vattenspegel med en meters djup attraktiv för insekter och groddjur. Vi gjorde den med flikiga kanter, som hur ett naturligt mindre vattendrag ser ut, säger Andreas Wikström.

– Sedan lade vi upp större stenar som fanns i området, istället för att gömma dem som man vanligtvis gör. Stenarna skapar mikroklimat. När de är solexponerade på våren så tinar det fortare, men även på hösten behåller de värmen. I kombination med fukt blev det attraktivt för lavar och insekter.

Kommunens biolog var med och godkände åtgärderna. Efter det lämnades platsen, för att inom några år återtas av naturen. Fåglar som häckar i anslutning till klippväggar – korp, vråk, berguv och pilgrimsfalk – har i och med att den gamla täkten byggdes om fått en ny plats att trivas på.

En liknande efterbehandling har gjorts i Äppelbotrakten i Dalarna, och i Grästjärn, Lingbo, Gävleborg. I en stängd täkt i Sörmland ska Svevia enbart göra slänt av halva täkten, eftersom en pilgrimsfalk byggt bo i den andra halvan.

Andreas Wikström har sökt inspiration för förändring av täkter via en handbok som gavs ut 2015, och som uppmanar till att tänka annorlunda. Även en utredning från Sveriges berg- och materialindustrier har varit användbar i idéarbetet.

Även täkter som redan är färdigbehandlade har gjorts om, för att gynna rödlistade arter. Ett sånt exempel, en sandtäkt som efterbehandlades 2010, finns i Stånga på Gotland.

– Den hamnade lite i skarven inom naturvårdssverige, det var innan vi fick upp ögonen för vilka stora naturvärden det fanns. Nuförtiden försöker vi, om markägaren är med på noterna, bevara miljöerna öppna, säger David Lundgren, som är naturvårdsbiolog vid länsstyrelsen Gotland, och arbetar med åtgärdsprogram för hotade arter. 

privat

David Lundgren, Länsstyrelsen Gotland

De mest ovanliga vildbina i Sverige, de rödlistade, lever i sand. De är även beroende av sandiga blomrika marker, eftersom vissa bin bara samlar nektar och pollen från ett snävt antal arter, till exempel enbart från blåklockor. Försvinner sanden och därmed blommorna blir bisorterna extremt sårbara.

– Vissa av bina finns bara på Gotland i hela världen, många finns bara på Gotland i hela norra Europa. Det är unika naturvärden, säger David Lundgren.

För ett par år sedan kom ett regeringsuppdrag att gynna vilda pollinerare, och Stånga på Gotland blev en av de platser där arbete gjorts för att skydda vildbin.

De solitära vildbin som finns i området lägger ägg i gångarna i sanden, och sand har blivit en bristvara i den moderna miljön.

– Sandiga naturbetesmarker minskar i area, de överges och växer igen. Istället går djuren på gödslade vallar, säger David Lundgren.

I Stånga fanns det sådana kanter som vildbin gärna gräver sina bon i, men kanterna var överplanterade med tallar. Dessa tallar avverkades och blev till flis att lägga ut i motionsspår i området runt om, något som boende i Stånga uppskattade. Stånga IF:s aktiviteter i området, och flera hästgårdar gör att det finns ett rörligt friluftsliv. Det i sin tur ger en gynnsam markstörning.

– I sandiga miljöer vill man ha mycket aktivitet, folk som springer, rider och promenerar, annars växer det igen, säger David Lundgren.

#biologiskmångfald / #täkt

Ja tack! Jag vill gärna ha I Perspektivs nyhetsbrev sex gånger per år.

LIKNANDE ARTIKLAR

+ VISA FLER

Tipsa oss! Har du ett spännande projekt på gång? Hör av dig!

+ VISA FLER