Gamla broar rivs i onödan

Dagens broar byggs vanligen för att hålla i över 100 år. Dessutom utformas brokonstruktionerna så att vissa delar ska kunna bytas ut vid behov. Samtidigt finns det fortfarande äldre broar som inte byggts på samma sätt. Om en del av konstruktionen uppvisar skador tas alltför ofta beslutet att riva och bygga en ny.

– Vi ska inte bygga nytt eller förstärka broar i onödan – det är varken ekonomiskt eller klimatmässigt hållbart. Vi måste dock se till att broarna är säkra. Genom att tillämpa avancerade beräkningar kan vi både avslöja dold kapacitet och få större förståelse för skademekanismer, säger Mattias Blomfors.

Han berättar om två färska exempel där han arbetat tillsammans med adj. professor Morgan Johansson, även han från Norconsult. Dels handlar det om en bågbro med hängstag där de genom förfinade beräkningar kunde undvika förstärkningsåtgärder.

– Via en komplicerad beräkning kunde vi visa att den faktiska kapaciteten var tillräcklig för att förankra den största kraften som kunde uppkomma i hängstagen. Det handlade om 24 hängstag som annars hade behövt förstärkas så där blev det en helt del vinster i form av tid, pengar, miljö och onödiga trafikstockningar, berättar han.

Ett annat exempel handlar om en skadeutredning av en bro med sprickbildning. Kunden upptäckte sprickorna under ett pågående breddningsarbete.

– De undrade om de kan fortsätta med åtgärden eller om de var tvungna att bygga en ny bro. Vi gjorde en förfinad beräkning och mätningar på plats och det visade att det fanns tillräcklig kapacitet. Så där sparade kunden ett tiotal miljoner, säger Mattias Blomfors.

Det största problemet med betongbroar är korrosion i armeringsstängerna. Sprickor i betongkonstruktionen kan innebära att saltvatten riskerar att nå in till stängerna och orsaka korrosion. Men det är svårt att säga helt säkert eftersom armeringsstängerna inte är synliga.

– Ibland får man bara bestämma sig för att reparera eller bygga nytt utan att veta säkert hur mycket kapaciteten påverkas av korrosionsskador. Men genom bättre beräkningsmodeller och olika sensorer som läser av konstruktionen kan vi förstå mer av vad som faktiskt händer i bron, säger Samantha Robuschi, Norconsult.

Sensorer kan numera gjutas in i brokonstruktionen redan när den byggs. Då får man information under hela brons livstid. Det kan också användas för äldre konstruktioner, till exempel användes ett sensorstyrt varningssystem för att notera plötsliga händelser hos Gamla Götaälvbron i Göteborg. Men mer avancerad teknik ställer också högre krav på ett ramverk som kan hantera all data.