Här finns vägarna som behöver klimatsäkras

I fjol antog regeringen en nationell plan för transportsystemet 2018 – 2029. I den satsas cirka 2,5 miljarder kronor på klimatanpassning. Av dessa ska 1,5 miljarder kronor användas till vägsatsningar och 1 miljard till järnvägsnätet.

– Riskidentifiering, riskbedömning och åtgärdande av risker är de viktigaste delarna i vårt klimatanpassningsarbete för att säkra en robust infrastruktur. Det handlar främst om risker som ras/skred, erosion, bortspolning och översvämning, säger Lovisa Lundgren som är nationell planerare på Trafikverket och ger några exempel på åtgärder:

• Ras/skred: erosionsskydd runt trummor/rörbroar, i bäckar eller mindre vattendrag.
• Erosion: omgrävning av vattendrag.
• Bortspolning: utbyte av trummor till rörbroar för bäckar och medelstora vattendrag.
• Översvämning: mindre höjning av väg eller annan konstruktion.
  

Riskerna varierar både till omfattning och typ mellan olika delar av Sverige. I norr finns de stora älvdalarna med tidvis mycket höga vattenflöden som skapar erosion. I Norrland och i Västsverige består marken av lera och andra jordarter som lätt kan kommer i rörelse och bilda skred. I söder tillhör stigande vattennivåer och översvämningar de största problemen.

– För att kunna prioritera mellan risker, och för att fördela medel geografiskt över landet, har det arbetats fram prioriteringskriterier, säger Lovisa Lundgren.

Vilket innebär?

– Om en fysisk åtgärd behöver vidtas, sker en prioritering utifrån riskklasser.

Det som avgör i vilken riskklass exempelvis ett vägavsnitt, en tunnel eller bro tillhör är bland annat sannolikheten för att något ska inträffa och hur stora konsekvenserna kan bli.

– Högsta riskklass prioriteras främst.

Eva Liljegren, Trafikverkets nationella samordnare för klimatanpassning, säger att man vid nybyggnation tar hänsyn till de ökade risker som ett förändrat klimat för med sig. Men att anpassa alla nya broar, tunnar och vägar till de mest extrema scenarier skulle blir för dyrt.

– Den kommande Varbergstunneln är ett bra exempel. Den är tänkt att hålla i 120 år. Men att i dag bygga den så att den klarar alla tänkbara förhållandena om 100 år vore att ta i alldeles för mycket. Istället byggs den så att den senare kan anpassas om exempelvis havet skulle stiga mycket