På ett dygn spolades rörbroar bort och vägar rasade

Under måndagen kom det dessutom ytterligare 30 millimeter, på några platser ännu mer. Allt svämmade över; vattendrag, brunnar, diken, gator och vägar. Kombinationen vattenmättad mark, ännu mera regn och kraftig vind var förödande för stora delar av vägnätet. På sina håll föll träd som plock-i-pinn.

SMHI gick ut med en så kallad klass 2-varning, vilket innebär att myndigheten förväntar sig en väderutveckling som kan ”innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner”.

– Jag satt på mitt kontor här i Umeå när jag under måndagen fick in fler och fler rapporter från Svevias personal ute på vägarna om översvämningar på olika håll. Eftersom det hade utgått en klass-2-varning var jag beredd på att något skulle hända, till exempel att någon vägtrumma skulle gå sönder eller en väg drabbas av erosionsskador. Men inte att det skulle bli så här, säger Henrik Enström på Svevia, platschef för driftområde Umeå.

Även allmänheten hörde av sig. Bland annat en förtvivlad dam som för två år sedan hade översvämning i källaren i samband med att vattnet steg i dikena i närheten av familjens hus. Nu hände samma sak igen.

– De hade i princip bara hunnit spika fast den sista listen efter den tidigare renoveringen. På nytt fylldes källaren av vatten som trycktes upp via avloppet. Vi åkte ut för att hjälpa till genom att med grävmaskin lyfta bort vatten från diket. Men utan resultat.

Efterhand som dagen gick, kom det i allt snabbare takt in nya rapporter till Henrik Enström om översvämmade och skadade vägar. Efter lunch åkte han tillsammans med en kollega runt i området för att bedöma läget och bestämma vad som borde göras för att stoppa översvämningarna.

– Men det fanns inte mycket som vi kunde göra, vilket var otroligt frustrerande. Det var sådana djävulska vattenmassor på sina ställen. Att börja pumpa eller liknande var helt meningslöst.

Under eftermiddagen började det även komma in rapporter om raserade vägar.

– Nya saker hände hela tiden. Det enda vi egentligen kunde göra var att stänga av vägar, sätta upp skyltar och leda om trafiken, så att ingen kom till skada, så att trafikanter inte körde in i översvämningsområdena.

Den kraftiga vinden blåste omkull en mängd träd.

– Det låg träd överallt. Vi åkte runt och knuffade bort dem från vägbanorna så att folk kunde ta sig fram eller så stängde vi av. Det var inte tid till att börja såga stockarna och släpa ut dem i skogen. Det gällde att bara få bort dem från vägen och sedan ge sig på nästa.

Under dagen arbetade en stor mängd Sveviaanställda med att begränsa skadorna och, om möjligt, öka framkomligheten.

Henrik Enström berättar att han vid midnatt, efter att vädret lugnat ner sig och människor slutat ringa om nya skadade vägar, åkte hem för att få några timmars sömn.

– Jag kände att vi då hade stängt av och skyltat upp så bra vi kunde. Jouren hade dessutom koll på om något ytterligare skulle hända. Under kvällen pratade jag med Trafikverket om att nästa dag få hjälp av en geotekniker för att bedöma de större skadorna och hur vi skulle gå vidare.

Dagen efter åkte de tillsammans runt i området och kunde då konstatera mycket omfattande skador på bland annat rörbroar, vägtrummor och vägar. Några hade till och med spolats bort.

– För att få ordentligt grepp över hur stora skadorna var skickade jag ut arbetsledare som inspekterade så mycket som möjligt av det som vi inte hade hunnit kontrollera dagen innan. Vissa ställen såg för hemska ut. Det var hur mycket skador som helst.

– När privatpersoner under dagen började ge sig ut på vägarna upptäckte de ytterligare skador och problem som rapporterades in till oss.

Runt en del byar hade åkrarna dränkts i vatten och omvandlats till sjöar.

– Vi ringde in alla grävmaskiner och lastbilar som vi kunde få tag i och skickade ut dem för att åtminstone provisoriskt, där det gick, laga skadade vägar och annat. Vi tog också bort de träd som låg kvar på vägarna och började arbetet med att dokumentera alla skador. Bara det sistnämnda tog en vecka.

Hur mycket skador var det?

– Till att börja med bedömde vi värdet på skadorna till 40 miljoner kronor. Sedan dess har vi upptäckt ännu fler skador, bland annat på vägtrummor och rörbroar.

Hade man kunnat begränsa problemen genom att ha högre standard på exempelvis rörbroar och vägtrummor?

– Ja. Många av de trummor som gått sönder var gamla, sedan tidigare provisoriskt lagade, kanske förlängda och i allmänt dåligt skick. En del var underdimensionerade utifrån dagens behov. Min erfarenhet säger att man aldrig ska vara rädd för att dimensionera upp en trumma. Förr eller senare blir det så här.

Men det går väl inte att byta ut alla gamla trummor i förebyggande syfte?

– Nej, men det skulle behövas ett tätare underhåll på dem och byta ut dem lite oftare än vad som sker idag. En bra regel är att inte förlänga gamla trummor utan istället ersätta dem nya.

Har ni upptäckt alla skador efter höstens oväder?

– Jag tror inte det. Risken är stor att nya problem kommer att dyka upp, inte minst när vårfloden kommer.