Foto: Patrick Trägårdh

Ett jobb för två

En 25 kilometer lång plogsträcka ställer stora krav på vägarbetarna som är stationerade på Merkenes vägstation. Två och två bor och arbetar de tillsammans veckovis – intensiva perioder då de turas om med alltifrån plogning till matlagning och städning.

Porträtt

Det centrala samtalsämnet på vägstationen är självklart vädret. Det är vädret som styr hela dygnet. När de ska ploga, när de får vila, när de behöver köra i kolonn med förbipasserande bilister eller helt fälla bommen. Torbjörn tittar ut genom fönstret.

– Det ska bli lite snö ikväll och sedan ska det klarna upp. Men de har haft fel förut. Jag har slutat lita på prognoserna. Vi kliver upp på morgonen och bestämmer vad vi ska göra, säger han.

– Det har blivit än mer oberäkneligt de senaste åren. Ifjol regnade det på nyårsafton, sedan snöade det på midsommarafton.

Klockan är på eftermiddagen och det är dags för skiftbyte. Torbjörn började klockan fem i morse. Resten av dygnet är han ledig, men har beredskap i fall kollegan behöver hjälp. Han har hängt av sig arbetskläderna i hallen och iklädd sitt ullunderställ sjunker han ner i en soffa i det kombinerade köket och vardagsrummet. Det lilla röda huset som vi befinner oss i utgör både bostad och arbetsplats för honom var tredje vecka. Kollegan Christer Lestander som ska avlösa honom har nyss kommit in från en skidtur på fjället och sätter på kaffe som de dricker tillsammans.

– Man åker uppför i ett par timmar och sedan neråt i en halvtimme. Det är jobbigt men bra för kroppen, säger Christer glatt.

Förra vintern blev det knappt tillfälle till någon skidåkning på grund av det myckna snöandet månad ut och månad in. Och när det inte snöade hade de ofta fullt upp med att serva bilarna, särskilt en ny lastbil som de hade vissa inkörningsproblem med. Denna vinter har det istället varit för kallt mest hela tiden med temperaturer under 30 grader. Men just idag har temperaturen äntligen stigit till en behaglig skidåkarnivå på sju minusgrader.

När kaffet är uppdrucket går Christer ut i tvättstugan för att hänga upp en tvätt innan han ger sig ut på första plogrundan på sitt pass. Under tiden visar Torbjörn gäststugan på gården. När vädret är som värst och det inte ens går att ta över trafikanterna i kolonn låser de upp dörren till ”väntstugan”, som de kallar den. Här inne finns tre bäddar, ett fullt utrustat kök och två toaletter. För vana pendlare är det inte så dramatiskt att fastna vid bommen, berättar han. Oftast behöver de inte stanna mer än några timmar och sällan mer än ett dygn. Men det händer också att folk är stressade och snabbt vill över gränsen – trots ovädret.

– De kan säga att de har glömt sin medicin eller att de ska passa en flygtid. Men ibland tror jag att de hittar på.

Oavsett vilket kan de inte kompromissa med säkerheten. Är det för farligt så är det, och det är den enskilde vägarbetarens bedömning som gäller. De största problemen uppstår när plogvallarna har hunnit växa sig höga. Då kommer snöröken ovanifrån och det blir hopplöst att se någonting, samtidigt som det driver igen.

– Risken är att du kör av vägen, då du inte ser vägkanten och där kan du bli stående. Det vanligaste scenariot är ändå att de kan ta över bilisterna i kolonn med plogbilen i spetsen. De stänger bommen bakom sig och när de kommer över till norska gränsen tar de med sig de väntande bilarna därifrån tillbaka. Vid båda bommarna finns det ett telefonnummer som bilisterna kan ringa för att få information om den är stängd. När det är oväder ringer telefonen konstant.

Efter plogrundan börjar Christer förbereda middagen. Han har tagit med sig eget älgkött från en 18-taggare han själv skjutit. Inför varje vecka försöker de handla med sig all mat de behöver och sedan turas de om med matlagningen.

– Men Christer är bäst på att laga mat, han har drivit upp fyra barn, säger Torbjörn uppskattande. Själv har Torbjörn visserligen fem barn, men han har jobbat borta så mycket, förklarar han. Alla barnens namn har han låtit tatuera in på underarmarna.

Att dela både arbete och fritid så tätt ihop ställer stora krav på samarbetsförmågan.

– Det är inga problem, det funkar jättebra. Vi sitter ihop sju dagar, sedan är vi lediga två veckor från varandra, säger Torbjörn.

– Livet är för kort för att träta, tillägger Christer. De skrattar mycket och har trevligt ihop. Händer det något i livet som de vill berätta om är det inga problem.

– Säger jag något till Christer så vet jag att det stannar där, säger Torbjörn.

Utan att reflektera över det backar de också upp varandra. Vilket behövs, då arbetet kan vara riktigt tufft.

– Om man har jobbat ett dygn i sträck har man inte mycket humor, säger Christer. Då lämnar man den andre i fred och låter honom sova några timmar, så kommer det goda humöret tillbaka igen.

Långtråkigt får de i alla fall aldrig, det finns alltid jobb att göra i garaget, även då det inte snöar. Efter middagen tittar de på Rapport och – så klart – vädret. Det ska bli snöstorm längre söderut, men häruppe verkar det bli lugnt.

Vid åttatiden på kvällen klättrar Christer upp i plogbilen igen för att köra första kvällsrundan. Det är mörkt ute och snöflingorna lyser vita i strålkastarnas ljus. Är det mycket snö kan de behöva ploga vägsträckan varje timme tills kollegan stiger upp på morgonen, men ikväll räcker det nog med två rundor. Han ringer upp sin dotter i Stockholm och frågar om hon lagat något av älgköttet han skickade med henne i julas. Sedan önskar han henne lycka till med tentan på lördag.

– Men nu har jag kommit till danskkurvan och där finns ingen täckning, så nu måste vi lägga på. Puss och kram, avslutar han samtalet.

Danskkurvan kallas kurvan i den branta backen några kilometer från vägstationen, där en dansk körde av för några år sedan. Här är det nästan varje vecka någon utländsk långtradare med dåliga däck som fastnar, berättar han. Då brukar de åka dit och sanda lite extra, så att chauffören lättare ska komma loss.

I höstas var det ännu en utländsk långtradare som fastnat i backen. Chauffören hade stigit ur för att sätta på kedjor på däcken, men halkat i sina foppaskor och slagit näsan i marken. Då kom en ung chaufför från andra hållet. Han bromsade och bromsade, men lyckades inte få stopp på bilen utan körde in i släpet.

–Pojken var så olycklig, det var hans första körning över fjället. Vi ringde bärgningsbilen och sedan fick han följa med till stugan och sova här. Klockan var tre på natten och jag tyckte så synd om honom och sa att det inte var hans fel, berättar Christer.

Yrkeschaufförerna har blivit mer stressade på senare år, upplever de. Ifjol blev en av de egna kollegorna påkörd när han arbetade i en traktor vid vägkanten. Han fick åka till hälsocentralen för undersökning, men som väl var klarade han sig utan men.

Natten är lugn så både Torbjörn och Christer hinner sova. Klockan fem stiger Torbjörn upp och kör en plogrunda igen. Sedan dricker han en kopp kaffe innan han ger sig ut för andra gången.

Det ljusnar sakta över fjället och han berättar om vägen som byggdes på 1970-talet och som har fått stor betydelse för kontakterna och handeln mellan Norge och Sverige. Han pekar ut den norska nybyggda tullstationen, Kungsstenen vid gränsen, var samerna har sina visten och var de norska skoterförarna samlas på helgerna. Några vita ripor lyfter från vägrenen. Både Torbjörn och Christer brukar lyssna på ljudböcker medan de kör. Just nu är Torbjörn inne i den sista delen i Millenium-serien.

Tillbaka i stugan igen möts han av Christer. Medan de dricker kaffe tillsammans ser de på morgonnyheterna och vädret. Frågan om vilka egenskaper som krävs för att arbeta på vägstationen kommer upp.

–Man ska inte vara rädd för att vara ensam och jobba. Och så ska man vara lugn. Om du till exempel kör fast när du håller på och fräser, då ska du kunna backa upp igen utan att stressa och köra fast ännu mer, säger Christer.

–Nej, du får inte hetsa upp dig. Sitter du på fjället i full snöstorm kan du inte börja vara hysterisk. Så länge du är lugn är det ingen fara, då håller sig trafikanterna bakom dig också lugna, säger Torbjörn. Därtill ska man ha metanol med sig i bilen, lite dryck och mat, snökedjor, spade, spett, en fulltankad tank, en extra overall och en tom flaska.

–För ibland när det är riktigt dåligt väder kan du inte ens gå ut och kissa, säger Christer.

Silvervägen

Väg 95 Kallas även Silvervä­gen och sträcker sig från norska gränsen i Arjeplogsfjällen genom Norrbotten och Västerbotten ner till Skellefteå och Bottenviken. Norsk-svensk handel Handel över fjällen mellan Norge och Sverige har pågått sedan århundraden tillbaka, långt innan någon väg byggdes. Väg för silvermalm Namnet Silvervägen syftar på de transporter av silvermalm som gick via älv-och sjövägar längs Laisälven och Skellefteälven från gruvan i Nasafjäll till uthamnarna i Bottenviken. Frakten av malmen över fjället ombesörjdes främst av samer med rendragna ackjor. På den tiden fanns det inte någon riktig väg som förband Norge och Sverige genom Arjeplogsfjällen. Bilvägen kom till först år 1975. Under tio år arbetade uppemot 250 man med att bygga vägsträckan mellan Jäckvik och norska gränsen. Invigningen ägde rum den 17 juni 1975. Både den svenska och den norska kungen närvarade och högtiden avslutades med en festmiddag i Merkenes. En minnessten med namnteckningar av kung Carl XVI Gustaf och kung Olav V är rest vid gränsen. 740 meter över havet. Väg 95 är den enda svenska riksväg som går över kalfjäll. Den högsta punkten är drygt 740 meter över havet. Sträckan är känslig för vädrets makter.

Vägunderhåll på Kalfjäll

Uppdraget: Inom driftområde Arjeplog ligger Merkenes vägstation, 17 kilometer från norska gränsen och 13 mil från Arjeplogs tärort. Plogsträckan som personalen på vägstationen ansvarar för är 25 kilometer lång och sträcker sig mellan norska gränsen och Sandviken.

Kund: Trafikverket, som också äger vägstationen i Merkenes.

Utmaning: Vädret i fjällvärlden kan växla fort och vägen driver snabbt igen vid blåst och snöfall. Det varierande vädret i kombination med avståndet till närmaste tätort krä­ ver att personalen bor på vägstationen. Stationen måste vara bemannad dygnet runt från oktober till maj

#underhåll / #vägar / #Trafikverket

Ja tack! Jag vill gärna ha I Perspektivs nyhetsbrev sex gånger per år.

LIKNANDE ARTIKLAR

+ VISA FLER

Tipsa oss! Har du ett spännande projekt på gång? Hör av dig!

+ VISA FLER