Forskar om samverkan i projekt

Partnering eller Tidig Entreprenörmedverkan (TEM) är olika namn på modeller för samverkan. En modern och populär projektform som används i allt högre utsträckning, inte minst i många väg- och infrastrukturprojekt. Anna af Hällström har forskat på området och även fått pris av ARCOM, The Association of Researchers in Construction Management

Hej Anna! Vad kännetecknar ett projekt med hög samverkan?

─ Formen präglas bland annat av lika delaktighet hos alla inblandade parter, öppenhet, korta kommunikationsvägar, ett delat risktagande och deltagande på lika villkor. Det finns fler parametrar, men sammanfattningsvis kan man säga att det ska finnas en ömsesidighet i att projektets bästa prioriteras minst lika högt som de enskilda aktörernas egna intressen.

Varför har du valt att studera den här typen av projekt?

─ Det finns tidigare forskning från husbyggen och relativt små projekt, men inte mycket data om de omfattande infrastrukturprojekt som jag är intresserad av. Här är ofta stora organisationer inblandade, med långa ledtider och omsättning på personal. Jag forskar inte på själva kontraktsformen, även om den är väldigt viktig, utan mitt fokus ligger på människorna, på relationer och på samspelet i nätverken.

Vilka faktorer är avgörande för resultatet?

─ Tydligt är att inledningen på ett stort projekt är oerhört viktig. Att alla lägger god tid på att bygga en gemensam organisation och förståelse för projektets mål. Vad är det vi ska göra, hur vill vi genomföra det och vem gör vad? Utmaningen är ofta den långa projekttiden. Man måste lösa saker som personalbyten utan att förlora i tillit och tidigare överenskommelser. Att avsätta ordentligt med tid i startskedet är ofta en avgörande faktor för framgång.

Vilka risker ser du?

─ Resultaten visar att om man kommer för bra överens, kan det också bli ett problem. En risk med för tät samverkan ur ett nätverksperspektiv är att man skapar ett uteslutande nätverk. Om två aktörer samverkar extremt väl, riskerar deras goda relation att utesluta övriga parter ur nätverket. Tidigare forskning pekar också på att när alltför bred konsensus råder och för många deltagare är lika varandra, är risken högre att man går miste om olika infallsvinklar och viktiga yttre perspektiv som skulle gynna projektet.

När är samverkan att föredra?

─ Jag tror inte att samverkan är svaret på allt. Ibland är det faktiskt tvärtom. Ska man ta sig för något man gjort förut, något man kan och vet precis hur uppgifterna ska utföras, då gör faktiskt inte samverkan alltid så stor nytta. Samverkansprojekt lämpar sig särskilt för komplexa och nya situationer, där osäkerheten är hög och erfarenheten är låg. Ska man exempelvis bygga en helt ny spårväg i stadsmiljö finns mycket osäkerhet och många inblandande. Då är samverkan ofta ett bra sätt att tackla problem tillsammans, dela kompetens, lösa oväntade frågor och ta fram gemensamma lösningar.

Hur ser dina forskarplaner ut framöver?

─ Ett projekt är alltid unikt, varje gång ett nytt projekt skapas så skapas också ett nytt projektnätverk. Sociala relationer hjälper till här, känner man varandra är det lättare att samverka. Men det finns också misstro mellan aktörer. Hur får vi arbetet effektivt på riktigt? Hur mixar vi resurser och kompetenser fullt ut, hur stor roll spelar nära relationer och hur kommer vi tillrätta med de problem som finns? Jag ska fortsätta att titta på möjliga skuggsidor med samverkan och sedan, - har jag tänkt att försöka förbättra världen!