Biologisk mångfald i kläm när nya vägar byggs

Forskargruppen har intervjuat tjänstemän och praktiker om hur de använder ekologisk kompensation.

– Vi såg att det behövs en tydligare struktur i form av lagstiftning och vägledning. Det behövs också goda exempel, ett utbyte mellan dem som arbetar med ekologisk kompensation och en lista över värden som faktiskt inte går att kompensera för som till exempel gammal skog, säger Malgorzata Blicharska, forskare på Uppsala universitet och huvudförfattare till studien som nyligen publicerades i Journal of Environmental Management.

En viktig utgångspunkt vid ekologisk kompensation bör alltid vara att man i första hand ska undvika att naturvärden skadas, till exempel undersöka alternativa vägsträckor. Sedan ska man försöka minimera skadan och återställa efter projektet. Först om man bockar av dessa tre steg och naturvärden ändå går förlorade är det aktuellt med ekologisk kompensation. Det framkom att gränsen mellan att minimera skadan på naturvärden och att kompensera förlusten var otydlig för många av de tjänstemän och praktiker som deltog i studien.

– Då finns det risk att projektet går direkt på kompensationsåtgärder utan att undersöka hur man kan minimera skadan. Det blir ett slags greenwashing där det ser bra ut att man kompenserar trots att det kanske inte alls var den åtgärden som var bäst för den biologiska mångfalden, säger Malgorzata Blicharska.

Lagstiftningen om ekologisk kompensation är mest omfattande när det gäller naturreservat och Natura 2000-områden men i studien var de flesta fallen kopplade till krav som hör samman med art- och habitatskydd. Det förekom också frivillig ekologisk kompensation, till exempel som ett led i kommuners, Trafikverkets eller företags miljöarbete. Projekt som ofta nämndes var vägar, järnvägar, gruvor och kommunal bebyggelse. I södra Sverige var det också vanligt med kompensation för mindre åtgärder inom jordbruk som påverkade biotopskydd (skydd av små mark- och vattenområden).

Studien visade att det var vanligast att kompensera enskilda träd, skogar, våtmarker, vattendrag eller dammar, ofta för att gynna fåglar och groddjur. Ofta saknas ett perspektiv på hur landskapet påverkas i stort nu och i framtiden.

– Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera sammantaget skapar ett otydligt system där de långsiktiga konsekvenserna för biologisk mångfald är osäkra, säger Lina Widenfalk.

Studien ingår i ett större projekt om ekologisk kompensation. Forskarna har tidigare visat att avsaknaden av utvärdering är ett problem.

– Utan uppföljning är det svårt att veta om man verkligen har kompenserat för förlusten av biologisk mångfald, säger Erik Öckinger, forskare på SLU.