Om Sveriges vägar och infrastruktur
Foto: Pixabay
Långvarig sjukfrånvaro med psykisk diagnos vanligast mitt i livet
Ju äldre vi blir desto högre blir risken för långvarig sjukfrånvaro – i alla fall generellt sett. Men det gäller inte alltid. Långvarig sjukfrånvaro för psykiska diagnoser sticker ut i statistiken, där är risken istället som högst mitt i livet. Det visar en rapport från Afa försäkring.
Spaning
– Generellt sett ökar risken för långvarig sjukfrånvaro med åldern. Åldersgruppen 16–25 år har den lägsta risken medan åldersgruppen 56–64 år har den högsta risken. Men när det gäller risken för långvarig sjukfrånvaro med psykisk diagnos så ser åldersbilden helt annorlunda ut, säger Andreas Ek, analytiker och statistiker på Afa Försäkring.
– Vi ser ett avvikande mönster när det gäller psykiska diagnoser, där toppar risken för långvarig sjukfrånvaro när man är mitt i livet. Till skillnad från den sammanlagda sjukfrånvaron – där risken ökar ju äldre man blir – är risken för långvarig sjukfrånvaro med psykisk diagnos som högst i åldersgruppen 36–45 år. Fram till dess ökar risken med åldern för att sedan minska. Detta gäller båda könen men är särskilt påtagligt för kvinnor.
– Den allra vanligaste orsaken till långvarig sjukfrånvaro med psykisk diagnos för åldersgruppen 36–45 år är reaktion på svår stress, särskilt för kvinnor. Det kan innebära att man drabbas av utmattningssyndrom och andra stressreaktioner. Andra vanliga orsaker är förstämningssyndrom, som framförallt utgörs av depressionsdiagnoser och ångestsyndrom, säger Andreas Ek.
– Rapporterna vi tar fram ger oss fördjupad kunskap om arbetsskador och sjukfrånvaro, som vi kan rapportera om till arbetsmarknadens parter. Statistiken bidrar till förebyggande arbete och utgör bland annat beslutsunderlag för forskningsprojekt inom arbetsmiljö och hälsa, som Afa Försäkring finansierar, säger Andreas Ek.
#aretsliv / #arbetsmiljö
