Krom och arsenik förororenar marken på industritomten vid den gamla läderfabriken i Klippan.

Oskar Sjölander

"Vi känner oss som stadens hjältar"

82 år av läderproduktion har satt sina spår i det lilla skånska samhället Klippan. Här heter de stora bovarna krom och arsenik och ligger begravda upp till sju meter ner i marken. Nu pågår arbetet med att förvandla fabriksområdet till ett grönt och levande strövområde.

Uppdrag

På platskontoret är humöret gott. Solen skiner där utanför och det digra uppdraget att sanera den förorenade marken rullar på enligt plan. Pär Lindsmyr, Svevia, som är arbetsledare för marksaneringen, letar i minnet och bläddrar bland några papper.

–Här är det. Från byggstart i april till och med förra veckan har vi totalt avlägsnat 50000 ton förorenade jordmassor, säger han.

Innan arbetet ska vara klart nästa höst – och det elva hektar stora området förvandlat till ett strövområde – ska mängden bortforslad jordmassa ha växt till det dubbla, kanske mer.

–Det kan ju svälla, det är väldigt svårt att säga. Det görs miljökontroller kontinuerligt för att se var det värsta giftet befinner sig och om vi gräver djupt nog.

Det värsta giftet stavas i det här fallet krom och arsenik. Två giftiga grundämnen som i det närmaste är allt som återstår av runt 80 års produktion av läder.

1906 Drog produktionen i gång och i början av 1980-­talet var kromläderfabriken Klippans största arbetsgivare med nästan 200 anställda. Sedan gick det snabbt utför. Läderbranschen blev global, konkurrensen hårdnade och i överkapacitetens spår blev 1988 året då landets första kromläderfabrik tvingades slå igen. Vid sidan om de dumprar, grävmaskiner och lastare som arbetar på området i dag skvallrar inte mycket om det som en gång var.

Den gamla kontorsbyggnaden i tegel är den enda byggnad som har bevarats. Där inne hänger porträtten av de gamla företagsledarna kvar på styrelserummets väggar. Grundaren, patron Johan Jacobsen från Ängelholm, har en speciell plats. På nedre våningen finns ett litet museum och i ett rum bredvid ett kontor för de två projektledarna från Klippans kommun som är beställare av saneringsarbetet. Här har de suttit i omgångar ända sedan den första delsaneringen 1996, genom en lång rad utredningar och beslut fram till i dag, då den slutgiltiga etapp 3 är i full gång.

Svevias uppdrag sträcker sig från marksanering och anläggningsarbete till färdigställandet av det grönområde som Klippanborna kommer att kunna ströva i. Som Pär Lindsmyr sammanfattar det:

–Från första spadtag till sista parkbänk.

Kommunens markingenjör Monica Johansson visar på en karta var vandringslederna ska gå och var utsiktstornen med vy över ängsmarken ned till Bäljane å ska stå.

–Det kommer att bli en fantastisk miljö, säger hon. Men det är en bit kvar. Och arbetet är långt ifrån enkelt.

–På vissa områden gräver vi ner till naturlig sand och tar bort de fyllnadsmassor som fabriken en gång vilat på. På andra håll går vi ner till ett förbestämt djup och täcker sedan marken med HDPE-duk så att inte grundvattnet ska ta sig in, berättar Pär Lindsmyr och fortsätter:

–Vi kommer även på vissa håll att få bygga en spont för att kunna leda grundvattnet förbi massorna vi täckt in.

Projektets komplexitet kräver ett tätt samarbete mellan olika typer av specialister, med kunskaper inom marksanering och mer klassiskt markanläggningsarbete. På flera ställen i marken ligger gamla VA-ledningar som måste ersättas.

–Vi jobbar ovanligt tätt i det här projektet just eftersom saneringsarbetet och anläggningsarbetet måste gå hand i hand, säger David Weiderup, arbetsledare för den del som inte handlar om sanering utan om markanläggning.

Gifterna i marken ställer också helt andra krav vad gäller arbetsmiljö och säkerhet. Det är heltäckande klä­der som gäller. Varken mat, snus eller cigaretter får intas eftersom dammet som virvlar runt kan innehålla höga halter av giftiga ämnen och leta sig in i kroppen. Det finns en sluss till platskontoret där skor och kläder byts.

–Det är mycket som påverkas. Vi har till exempel en ramp där lastning sker för att vissa maskiner ska hållas ”rena” och aldrig behöva köra in på området, säger Pär Lindsmyr.

Det finns all anledning att vara försiktig.

–Redan före fabriken byggdes så användes marken för att slänga sopor på. Olika typer av föroreningar har samlats här sedan 1800-talet, säger miljökontrollanten Sophie Andersson, som nästan dagligen tar prover.

I tätt samarbete med Pär Lindsmyr och David Weiderup jobbar också mättekniker Roger Persson. Han bor i Bromölla men har vuxit upp i Klippan.

–Jag minns när fabriken var i gång och vad den betydde för staden. Så visst känns det speciellt att göra det här jobbet nu, säger han.

Arbetsledare David Weiderup är – med glimten i ögat – lite mindre blygsam.

–Vilken skillnad det kommer att bli. Visst känner man sig lite som en stadens hjälte.

#sanering / #markarbete

Ja tack! Jag vill gärna ha I Perspektivs nyhetsbrev sex gånger per år.

LIKNANDE ARTIKLAR

+ VISA FLER

Tipsa oss! Har du ett spännande projekt på gång? Hör av dig!

+ VISA FLER