Foto: Markus Marcetic

Stor press att ta rätt beslut när halkan slår till

Entreprenörer som sköter snöröjning och halkbekämpning har jour dygnet runt. När temperaturen sjunker, halkan slår till eller snö börjar falla då är det beredskapshavaren på ett driftområde som, ofta helt ensam, fattar viktiga och helt avgörande beslut för vilka åtgärder som behöver sättas in.

Uppdrag

Situationen är välkänd för alla som arbetar med snöröjning och halkbekämpning på Sveriges vägar. Det är också en situation som får många som jobbar som beredskapshavare att må dåligt. Mardrömmen är en allvarlig trafikolycka.

Med en blå märkpenna rafsar Rolf Malmgren ihop en hastig krumelur i väggalmanackan. Efteråt syns veckonumret 43 bara med viss svårighet bakom krysset.

– Det här är vårt sätt att räkna ner dagarna och veckorna på vinterjouren, säger han.

Det färskt nedplitade krysset är blott det fjärde av många innan vintern på allvar töat bort och våren är här.

– Att ha jour på sommaren är inte så mentalt påfrestande. Då kan man sova i lugn och ro tills telefonen ringer, och i dessa fall kan det handla om påkörda vildsvin, rådjur och älgar, fallna träd eller bilar som kört in i vägräcken. Men med vinterväghållningen är det någonting helt annat, säger Rolf Malmgren.

På datorn visar han upp det väg-, väder- och informationssystem (VVIS) och Foreca som är ett beslutsstödsystem under ständig övervakning. Kurvor i olika färger virvlar upp och ned och anger vägtemperatur, lufttemperatur och daggpunkter på det 88 mil stora vägnät som ingår i Södra Roslagens arbetsområde.

– Idag är det kallt på vägarna samtidigt som väderappen YR varnar för regn. För oss gäller det att ligga steget före och salta innan den eventuella nederbörden kommer. Annars finns risken för halka.

Förra säsongen var Rolf Malmgren en av de som hade jour inom driftområde Södra Roslagen där Svevia på uppdrag av Trafikverket sköter vägunderhållet. Det betyder att man inom ett geografiskt område är ansvarig för att bevaka väg och väderläge samt sätta in de åtgärder som behövs i form av personal- och maskinresurser. Frågan om det ska saltas eller inte har sällan något givet svar i en vardag där facit aldrig existerar.

– Som du ser på driftområdeskartan täcker vi ett stort område. Dessutom har vi flera klimatzoner, eftersom vi bland annat täcker tre öar. Det går inte att sitta på kammaren och titta på datorn eller telefonskärmen och tro att man är med i matchen. Det finns en anledning till att vår jourbil har gått 14 000 mil på två år. Erfarenhet får man först genom att åka ut med bilen och titta med egna ögon, säger Rolf Malmgren.

Han har arbetat inom företaget i skiftande roller sedan 1973. Det som började med en kortare sejour som brovakt ledde snabbt till andra sysslor. Med åren har han bland annat varit ovan- och underjordssprängare samt arbetat med beläggningsarbeten. Sedan millennieskiftet arbetar han med vägunderhåll.

När han 2018 klev in i rollen som beredskapshavare upplevde han detsamma som många andra kollegor inom Svevia vittnat om – en gnagande ensamhet i själva beslutsfattandet.

– Det är tufft att behöva vara själv om att ta beslut. Det är en jädra balansgång mellan pengar och säkerhet. I största möjliga mån strävar vi efter att det ska vara halkfritt, men alla är ju också medvetna om att det kostar pengar att salta vägarna. Pressen ökar även av att Trafikverkets system ger betalt via utfall, så det är inte alltid säkert att vi får betalt för åtgärderna som vi utför på vägen.

I en rapport som bygger på anonyma djupintervjuer av personer som arbetar med vinterjouren vittnar flera om att de lider av psykosociala problem som sömnproblem, magont och ångest. Pressen att väga mellan de krav som ställs av beställaren, säkerheten i trafiken och driftområdets ekonomi är stor. Ett beslut om åtgärd påverkar ekonomin, men att inte sätta in åtgärd kan i värsta fall leda till allvarliga trafikolyckor. Rapporten är framtagen av tre traineer på Svevia.

– För egen del har jag sömnproblem. Om du slumrar till vet du att telefonen kan ringa när som helst, besluten som du ska ta eller har tagit ligger och gnor i bakhuvudet. Ofta snurrar det rätt ordentligt även efter avslutat skift. Om jag kommer hem framåt 07.30-tiden sover jag inte längre än till 11.00 i bästa fall. Man vet aldrig om man gjort rätt och tar åt sig om man misslyckas, säger Rolf Malmgren.

Ibland måste den som har jour ta sekundsnabba beslut i situationer som är minst sagt är knepiga.

– Även om mycket kommer med erfarenhet är det svårt att göra rätt avvägningar. Det går inte att stirra sig blind på de prognoser som serveras. På natten kikar man på väderprognoserna klockan 01 för att sedan ta beslutet om man ska ringa ut bilarna så att de hinner salta innan morgontrafiken kommer igång. Vid fem – eller senast sextiden ska det vara halkfritt – annars plingar det till i telefonen hela tiden. Man vill inte höra om någon olycka på grund av halka på ”sin väg” på trafikrapporten på morgonen, säger Rolf Malmgren.

Emellanåt händer det att på pappret korrekta beslut inte blir precis som man föreställt sig.

– Vid ett tillfälle ”tog” saltet helt enkelt inte, trots att saltbilarna redan passerat en timme tidigare. Det hände ingenting på vägen samtidigt som jag såg att klockan sprang iväg. Då tvingades jag ta beslutet att köra en saltvända till, trots att det egentligen kostade för mycket pengar.

Rapporten visar också att det är svårt att hitta folk som vill ta sig an rollen som beredskapshavare under vintersäsongen. I flera fall har det resulterat i sjukfrånvaro eller att de valt att söka sig till annan arbetsgivare där vinterberedskap inte är en av arbetsuppgifterna.

– Att folk slutar hos oss är givetvis tråkigt och det finns ofta flera anledningar till detta, säger Olle Öberg, chef division Drift som är den del av Svevias organisation som är specialister på vägunderhåll.

– Som jourhavande har man en oerhört viktig roll för att hela driftaffären ska fungera. Det är de som ser till att vägarna hålls säkra och framkomliga. I Driftens ledningsgrupp har vi tittat på ett antal förslag som kommit in när det gäller jouren. Ett av förslagen som fanns med i rapporten är någon form av jourcommunity. Det ska vi dra igång nästa höst.

Olle Öberg arbetade själv som beredskapshavare med jour i slutet av 1990-talet. På den tiden, berättar han, var man oftast inte så öppna med varandra när det gällde att prata om presssen i jobbvardagen.

– Alla bet ihop på sin jourvecka, det var någon form av machokultur – man skulle klara detta. I efterhand har jag insett att det fanns ett stort behov att prata om frågan.

Idag är Olle Öberg chef för hela driftverksamheten och kan påverka situationen.

– När det gäller teknikfrågan ser det positivt ut – tekniken utvecklas hela tiden med bland annat uppkopplade fordon. Det jag oroar mig över är snarare den mentala stressen hos mina medarbetare, där de funderar på om de ska dra igång en saltsväng eller inte. Mardrömmen är att någon förolyckas. Tankarna maler: kunde jag ha startat tidigare eller gjort något annat? Hur kommer allmänheten och media att beskriva det som hänt? Vissa sover dåligt och kör hundra mil på nätterna för att övertyga sig om hur det ser ut på våra vägar. Det här är det som är svårast att göra något åt. Men jag vill att vi ska våga prata mer med varandra om de här känslorna. Där har jag och alla andra chefer ett stort ansvar.

Att uppdraget är förknippat med psykosociala problem, hur påverkar det er i rekryteringsfrågan?

– Tidigare hade man ofta jour i en vecka i sträck, nu försöker vi anpassa oss i varje driftområde beroende på familjesituation och boende. Idag kan man ha jour en helg per månad och sedan en veckodag varje vecka.

För Rolf Malmgrens del räckte det med en säsong som beredskapshavare. Men att han återgick till tjänsten som så kallad yrkesarbetare handlade snarare om att han känner sig ”för gammal för att jaga halka” än att han upplevde att stressen var för stor.

– Precis som alla andra var jag såklart rädd för att det skulle inträffa en allvarlig trafikolycka där skulden läggs på väglaget, men under min tid var jag förskonad från den typen av olyckor. Jag slutade för att det blev för mycket bilåkande.

Rolf Malmgren poängterar att man på Södra Roslagenenheten har en öppen dialog med varandra och att man inte drar sig för att prata om stressen och pressen.

– Vårt område är nog lite speciellt, vi är väldigt öppna mot varandra. Den som har jour vet dessutom att det är okej att ringa oss andra mitt i natten, även om vi är lediga.

Rolf Malmgren tittar ut genom fönstret. Än bjuder inte himlen på några mörkare moln som indikerar att underkylt regn är på väg ovanifrån. Om fyra dagar kan ännu ett veckokryss illustrera att våren kryper närmare.

– Klimatet på vårt kontor är oslagbart och en stor anledning till att jag inte vill gå i pension trots att jag har fyllt 64 år.

#arbetsmiljö / #vägar / #underhåll

Ja tack! Jag vill gärna ha I Perspektivs nyhetsbrev sex gånger per år.

LIKNANDE ARTIKLAR

+ VISA FLER

Tipsa oss! Har du ett spännande projekt på gång? Hör av dig!

+ VISA FLER